Residuum part 2

Arbetet Residuum var en del av Verklighetens projekt som utgick från Mary Shelleys bok Frankenstein, eller den moderne Prometheus.

Jag är intresserad av hur vi människor skapar (och omskapar) miljöer och (ut-)nyttjar naturen. När jag läste Mary Shelleys Frankenstein fascinerades jag av de dramatiska landskapen som finns beskrivna i boken och funderade mycket kring vilka samtida monster vi har skapat idag. Hur ”goda” ambitioner för mänskligheten får förödande konsekvenser för vår natur. Vilket ansvar har vi för det vi skapat?

I juni 2018 besökte jag den nedlagda Blaikengruvan i Sorsele kommun och Svartträskgruvan i Storumans kommun som under flera år listats som två av Västerbottens mest förorenade platser. 2006 påbörjade företaget Scanmining brytning av zinkmalm i Blaikengruvan och Svartträskgruvan. Efter bara ett års drift gick verksamheten i konkurs. Konkursboet köptes av Lappland Goldminers Sorsele AB 2008 som efter 2 år också gick i konkurs utan att ha påbörjat malmbrytning. Redan från början konstaterades stora metalläckage från gruvorna. 2015 upptäcktes att på botten i delar av sjön Storjuktan, vid Blaikengruvan, låg stora mängder zinkhaltigt slam till följd av gruvläckaget. Som mest har 200 kg zink per dygn läckt ut i Storjuktan, det tillåtna riktvärdet är 500 kg per år. Även i Gunnarbäcken, som passerar Svartträskgruvan, låg halterna av zink 50 gånger över det tillåtna riktvärdet. Vattensystemen vid både Blaikengruvan och Svartträskgruvan mynnar ut i Umeälven. Umeälven, i sin tur, mynnar ut i Östersjön.

När jag besöker gruvorna pågår saneringsarbete av Svartträskgruvan och regeringen beslutar, samma dag jag är på plats för att fotografera, att staten ska betala saneringen av Blaikengruvan. Efterbehandlingen som Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) ansvarar för beräknas pågå i fem år. Trots de planerade åtgärderna kommer det krävas fortsatt provtagning och vattenrening under mycket lång tid framöver.

I go; but remember, I shall be with you on your wedding night
Utställningens titel är ett citat ur Mary Shelleys ikoniska skräckroman Frankenstein, eller den moderne Prometheus. Med anledning av romanens 200-årsjubileum har de nio medlemmarna i konstnärsgruppen VERKLIGHETEN arbetat med temat Frankensteins monster. Utställningen utforskar de olika sidorna av Frankenstein-temat genom film, ljudverk, foto, teckning och installation. Konsten i utställningen tar upp ämnen som arkiv, nutida monster och experiment i naturen som slår fel. VERKLIGHETEN är ett konstnärsdrivet galleri som startades av konstnärer i Umeå 2001. En viktig del av drivkraften är att verka tillsammans som konstnärsgrupp och ha en levande diskussion om konst och skapande.

Om utställningen på Umeå Konsthall i Västerbottens Kuriren:
Som att bygga ett Frankensteins monster
En utforskning i monstrets spår

The work Residuum was part of Verklighetens’s project, which was based on Mary Shelley’s book Frankenstein, or the modern Prometheus.

I am interested in how we humans create (and recreate) environments and (ab-)use nature. When I read Mary Shelley’s Frankenstein, I was fascinated by the dramatic landscapes described in the book and wondered a lot about what contemporary monsters we have created today. How “good” ambitions for humanity have devastating consequences for our nature. What responsibility do we have for what we created?

In June 2018, I visited the closed Blaikeng mine in Sorsele municipality and Svartträsk mine in Storuman municipality, which for several years has been listed as two of Västerbotten’s most polluted sites. In 2006, the company Scanmining commenced mining of zinc in the Blaikeng mine and Svartträsk mine. After only one year the business went bankrupt. The bankruptcy estate was bought by Lappland Goldminers Sorsele AB in 2008, who after two years also went bankrupt without having started mining. From the very beginning, large metal leaks were detected from the mines. In 2015 it was discovered that at the bottom of parts of the Lake Storjuktan, at the Blaiken mine, large amounts of zinc-containing sludge hade leaked out. At most 200 kg of zinc per day has leaked out in the lake, the permitted target value is 500 kg per year. Even in Gunnarbäcken, which passes the Svartträsk mine, zinc levels were 50 times above the permitted  value. The water systems at both the Blaiken mine and the Svartträsk mine stem into the Ume River. The Ume River flows into the Baltic Sea.

When I visit the mines, remediation work was underway at the Svartträsk mine and the government decides, the same day I was on site to photograph, that the state will pay the remediation of the Blaikeng mine. The post-treatment for which the Swedish Geological Survey (SGU) is responsible for is expected to last for five years. Despite the planned measures, continued sampling and water purification will be required for a very long time to come.

I go; but remember, I shall be with you on your wedding night
The title of the exhibition is a quote from Mary Shelley’s iconic horror novel Frankenstein; or, The Modern Prometheus. In connection with the novel’s 200th anniversary, the nine members of the artist group VERKLIGHETEN have worked under the theme “Frankenstein’s monster”. The exhibition explores the many sides of the Frankenstein-theme through film, sound, photography, drawing and installation. The artworks bring up topics such as archives, contemporary monsters and experiments in nature that have gone wrong.
VERKLIGHETEN is an artist-run gallery started by artists in Umeå 2001. An important driving force is to work together as an artist collective, keeping the discussion about art and artistic work alive.